Sen en tid tillbaka har jag varit trött, Försökt att vara allt på samma gång. Så mycket man kan göra och borde och vill men mitt i allt så ska man räcka till. Jag har glömt allt med dig och därför samlat damm på min gitarr för allting jag skriver blir ändå för kort, Allt som varit bra med oss har jag nästan glömt bort. Sen en tid tillbaka har jag varit tyst, försökt att känna efter hur det känns, Man gör som alla andra och försöker att bli van nu e det slut på det för jag har tröttnat på att vara likadan. Det finns dom dagar jag känt mig svag, Jag har försökt att vara alla till lags. Man kämpar för en plats som passar både här och där. Samtidigt som man snart glömmer vem man själv verkligen är.
Nu ett tag har jag tänkt såhär och insett att jag måste börja om, för jag har kämpat för en plats som passar både här och där. Nu är det min tur att hitta den jag är,.
För om du ringer så står jag brevid, o när du skriver så läser han det högt, när du får ett svar himmlar han med ögonen och även en natt som denna då det egentligen är "inget speciellt" så ljuger han för oss båda när han sover brevid mig,.
Allt är inte ytligt ibland krävs det att man läser mellan raderna också, men det är illa när man inte ens behöver det längre,. :s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar