Irritation som går över till ilska, jobbigt, bubbligt i magen och en känsla av att det verkligen inte går att dölja det längre. Det gör för ont, går inte att skjuta undan tanken längre,. Men man kan ju försöka igen, kämpa.. Tänk på annat. Le, näe skratta för då är det ingen som ser, ingen som frågar. Man lever i en lögn, nästan så att man blir beroende av den som står en närmast. Finns det en sån längre? Ja faktiskt. En. Näe till och med två. Dom som verkar veta allt. Dom som ser allt. Hör allt. Men ändå också dom man gör sitt bästa för att dölja det för. Le. Se glad ut. Låt dom se att det är dom som håller dig uppe. Låt dom veta att du uppskattar allt. Stå ut. Glöm känslan av läppen som darrar. Tänk på att andas. Få bort gråten ur halsen. Ta ett djupt andetag och börja om igen. Gå igenom dagen på nytt. Ta ett steg i taget. Kolla inte tillbaka, hur mycket du än vill så sluta kolla dig över axeln. Det är borta nu. Skönt eller hur?
(...)
10 kilo lättare nu när tårarna rinner ner för kinderna. Ett djupt andetag. En varm dusch. En lugn och stilla kväll. En bra bok. God natt. Och God morgon till den värld som jag faktiskt är tvungen att leva i....
(...)
10 kilo lättare nu när tårarna rinner ner för kinderna. Ett djupt andetag. En varm dusch. En lugn och stilla kväll. En bra bok. God natt. Och God morgon till den värld som jag faktiskt är tvungen att leva i....
...Fan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar