No surprise: )

Ärligt?
Jag anade att det skulle komma ut :o
Och helt ärligt?
Jag tänker inte sjunka lika lågt och ge igen med samma skit.
Varför inte?
För jag orkar inte. Jag lägger det bakom mig nu. Jag vet vem jag är och vad jag gör. Jag om någon vet vad jag vill. Hur jag tar mig dit och vad jag kommer få gå igenom med vem och vilka för att nå mitt mål. Det är redan klart för mig att jag inte längre behöver bevisa något för någon längre, för jag är inte den som egentligen lägger ner tid till att hata folk.
Jag är inte den som egentligen behöver lägga ut vita lögner för att dölja det jag faktiskt har varit med om.
Så vad om man fått kämpa för att ta sig dit man står idag? Jag vet också att du inte skulle ha klarat av det. Är det det som är jobbigt? För isåfall är inte du den enda, du är verkligen inte den enda som ser att jag jämt kämpar mig från botten och upp. Du är inte den enda som ser att JA, JAG är  jävligt envis!! Jag ger Aldrig verkligen ALDRIG upp då jag vet att jag egentligen skulle klara av något som står i vägen för mig. Jag vet att jag kan om jag vill. Jag vet att jag är stark även ensam. Jag vet att jag har dom som jag behöver kring mig. Och jag vet att jag gör det som jag vill, det som gör mig lycklig ! Mina mål är mina drömmar. Jag har alltid hört att jag har "för höga2 krav på mig själv? Näe de orden existerar inte hos mig. För jag sätter mina mål efter det som jag vet att jag egentligen borde klara av. Sen finns det ju dom dagar som jag faktiskt bara är för lat och inte går in för att göra det jag vill. Men ge mig lite tid så kommer jag över det också. Ibland behöver man bara läsa mellan raderna för att förstå grejer eller hur ? Det kanske inte står något varje gång. Men en gång är ingen gång två är lika med noll. Tredje gången kan fotfaramde vara som den första. Här existerar inte stress. Allt tar sin lilla tid, så att stå över ett kast lönar sig faktiskt ibland. Det måste inte alltid vara något dåligt. Kan vara hur skönt som helst. Till och med så att man nästan ibland tänker shit behöver jag kanske inte också stanna upp ett tag och bara observera, iakta det som händer runt omkring. Dom säger att livet inte kretsar kring en själv hela tiden. Men frågar man mig så blir det ju vad man gör det till. Antingen så ser man till att det man själv vill ska gå igenom går igenom. Det är då hela världen kretsar kring en själv. Man tänker på sig själv i första hand sen ser man till att andra kommer med i bilden. Eller så ser man till att få med alla i bilden redan från början. Det jag sen tänker är fuck it, jag vill att världen ska kretsa runt mig igen.. Hahh ! Så mycket enklare. Men ändå  inte eller?? 
Näe faktiskt inte för att man missar så  mycket man lever liksom kring det man själv gör och på så sätt missar man allt det andra som dom andra har att komma med för dig! Man kommer hela tiden under livet träffa på nytt folk och nya erfarenheter om man själv bjuder till. Bjud till och ta för dig. Det borde ju vara så det funkar? Kanske inte. Nu förvirrar jag mig själv igen. Men det jag vill komma till är egentligen att om man själv inte vet vad man vill och om man inte går in för att ge andra en möjlighet så öppnar man inte upp egna möjligheter för en själv heller. Mycket i huvet och mer finns det men nu ska jag lägga lite mer energi på körkortsteorin med B.. Ha det så hörs vi ! ;)