Det är först när man kommer på sig själv med vad man gör som man känner att oj detta var länge sen, en bild säger så mycket mer än tusen ord! Ett leende berättar ett helt kapitell om ens liv. Man börjar blicka bakåt och det värmer i kroppen sådär läskigt. Det kan inte vara fel att minnas men inte lika rätt att längta tillbaka kanske? Men åh andra sidan så kanske man inte ska se livet som dom dagar som gått utan mer som dom man minns? Det känns bättre och låter faktiskt mer positivt.
Det finns alltid en tid i ens liv som man längtar tillbaka till, dit då allt var som bäst i det värsta. Min tid var nog där under högstadietiden. Slutet av 8an och början/ mitten av 9an "if I could turn back time" så skulle det lätt vara tillbaka till den tiden!
Äsch nytt år efter tolvslaget ikväll så nya möjligheter till nya minnen antar jag : )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar