Har hört att man medvetet slutar när det gör ont, man drar sig ifrån det som gör mest ont. Men när man har vant sig och töjt på den gränsen ett bra tag så glömmer man. Man glömmer nog vart smärtgränsen egentligen börjar till och med slutar. Nu gör det bara ont, man drar sig igenom det och går åt fel håll så det gör mer ont.
Är det inte dags att glömma? Är det kanske inte dags att vända andra kinden till? Om inte det är möjligt så vänd hela ryggen om så?
If it makes you happy then why the hell are you so sad? Eller hur ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar