O att man inte alls längre förvånas av folk längre. Vad ska man göra när man tröttnat så gravt? Suckar djupt över de skratta så man gråter leva idag och be livet att fara o flyga för vem vet om man lever imorn o vem vet vem man har kvar då?
Skicka en kommentar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar